Tantskoporr!

Igår hade jag för avsikt att gå på Vintagemässan med Kristina men när vi kom fram var det jordens kö, och att stå och vänta för att få komma in i en lokal där det säkert redan var rätt utplockat kändes... Ja, ovärt, helt enkelt (som flickan sa om Iggy Pop). Istället begav vi oss till närbelägna Myrorna där jag firade triumfer i skoshopping.

Först ett par helt oanvända pjuck i brunt skinn från Jerns som väl får betecknas som de ultimata tantskorna:

 

Sjukligt sköna, och jättefina om man som jag har en fäblesse för tantskor!

Vidare ett par från Sköna Marie i brunt skinn och mocka som var aningen mindre tantiga (men bara aningen) och minimalt mer använda:

Magiskt sköna att gå i var de också så Sköna Marie gjorde skäl för namnet både utseendemässigt och komfortmässigt.

Sedan ett par av det okända märket Jan Of Warsczawi som möjligen kan vara polskt (?). Skorna var i alla fall äldre (skulle gissa 50-60-tal) och i vinrött snakeskin-mönstrat skinn (total Tant Raffa-varning, yay!). Jag kände mig som en tvättäkta filmstjärnevamp i dem , i alla fall, och jag tvivlar på att de blivit använda mer än en handfull gånger och sannolikt aldrig utomhus:

Även dessa var fruktansvärt bekväma - jag undrar varför jag aldrig hittar lika bekväma nya skor? Antagligen för att jag köper lägre kvalitet då, eller så var skorna helt enkelt skönare förr.

Till slut blev det ett par svarta satin-pumps med leopard-detaljer och lätt plattform av okänt ursprung, som är perfekta för att spruca upp en LBD med och så sköna att man ledigt kan gå en hel dag i dem trots klackhöjden:

Betalade väl en femhundring för dem allt som allt, så det var total fyndshopping. Jag köpte en del kläder också, men då de är under tvättning får foton anstå till en annan gång!

...i vilket jag ger mig själv åtskilliga kängor...

Det börjar redan blåsa kallt och som vanligt gäller det att skaffa vinterskor innan snön kommer och det visar sig att alla kängor och stövlar är slut i alla affärer utom lila, håriga moonboots.

Min nyfunna vurm för tiotalet gör att jag spanat efter ett par bra kängor. Problemet är ju bara att ett inte räcker - man behöver ju ett par nättare, åtminstone ett par riktigt bekväma och sedan kanske terränggående par också.

Jag har, bara för att försöka skaffa mig lite överblick över utbudet, samlat ett gäng kängor som nästan skulle ha funkat 1912 också. Personligen är jag helsåld på det höglackade paret från Wildflower men jag fruktar att jag inte kommer att sluta där. SÅ många kängor och så lite tid! Gah!

 

Högre hälar

Neosens: Rococo från BRANDOS.se

Pikolinos: Lyon från BRANDOS.se

Wildflower Soft Comfort Doreen (Ellos)

Boots SEK (Ellos)

Boot SEK 999 (Ellos)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Furlined boot SEK 549 (Ellos)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

These boots are made for walking

Wildflower: Karamia från BRANDOS.se

 

Mjus Leather Boot SEK 1399 (Ellos)

Duffy Boot SEK 569 (Ellos)

Ten Points: Pandora från BRANDOS.se

Ten Points: Pandora från BRANDOS.se

Marc O'Polo: Lace Flatheel Bootie från BRANDOS.se

Vagabond: Code från BRANDOS.se

Rokin: Roy från BRANDOS.se

Tamaris: 25104 från BRANDOS.se

Snö, skog och mark

Docksta: Näbbstövel 459 från BRANDOS.se 

Hunter: Thurloe från BRANDOS.se

Pikolinos: Le Mans från BRANDOS.se

Belmondo: Ossula från BRANDOS.se

Fly London: Ska från BRANDOS.se

Catarina Martins: Monterrey från BRANDOS.se

Airstep: Saint från BRANDOS.se

PLDM by Palladium: Uruguay från BRANDOS.se

Airstep: Zerolux från BRANDOS.se

Har strandpyjamas, will travel

Ni vet vad man säger om att klä sig för jobbet man vill ha och inte det man har, va? Eftersom mitt drömjobb är att dricka champagne i Cannes 1935 så tänkte jag att en piffig strandpyjamas skulle sitta fint.

Det faktum att min storasyster sa åt mig att jag säg "väldigt Wallis Simpson" ut när jag dansade in i min gröna stass i lördags tar jag som ett bevis för att jag är redo när en annons för drömjobbet dyker upp!

Miss Glossop, I presume?

Jag har den lite udda vanan att namnge mina utstyrslar. Idag, t.ex., bar jag den s.k. Honoria Glossop, så kallad efter P.G. Wodehouses karaktär.

Honoria består av en stickad brun kjol, en lång brun väst med bälte, beige skjorta, yllestrumpor och en präktig scarf.

Man känner sig liksom lite helylligt sportig i Honoria. Som om man hade sju i handikapp och kunde spela tennis och bryta arm med tioåringar och vinna. För att inte tala om att man inbillar sig att man kan kan skrämma svagsinta unga män à la Bertie Wooster till att lova att ingå äktenskap med en.

En mycket användbar utstyrsel på mer än ett sätt, således, Honoria Glossop.

Schyssta pjuck

Jag har införskaffat dessa skor från Lindex.

Jag föll givetvis  för dem för att de ser smått 30-tal ut, men också för att de kändes så vårlika. Just nu behöver jag klamra mig fast vid illusionen att våren snart är här nämligen. Än så länge är de dock reserverade för inhomhusbruk, men jag ser framför mig hur jag har dem en dag då solen skiner och jag sitter nere vid floden och tittar på hur folk puntar förbi...

Nä, just det. Nu är jag i Oxford i tankarna igen.  Men ändå. Det är ungefär så jag tänker.

Rainbow clips

Last week I bought a pair of dress clips at the Antiques Fair (or, Antikmässan) in Stockholm for practically nothing. I love dress clips, and these are rather colourful which is a plus for someone like me who tends to opt for black on black eleven times out of ten.

Could anyone help me date them? I really have no idea.

I wore them the other day and got several compliments.  I still felt awkward because of the whole COLOUR thing, but I suppose I have to get use to it, unless I am to get more questions like that my former boss asked me: "Did, ah, something sad happen?"

Oh no, it didn't. And just to prove that I do (occasionally) smile, here is me wearing them:

(like I was told by a photographer once; "You have a big smile. Could you tone it down a bit?")

Fairly Beautiful Clothes

I recently came across People Tree through a post on Husmorsskolan and immediately fell in love. They have some absolutely gorgeous styles that should appeal to lovers of vintage fashion. There are lots of things that look decidedly '40s and '50s, including a calf length circle skirt.

And just look at this lovely coat:

Coats/Jackets - Yellow Orla Kiely Trench Coat

or this adorable skirt with teacups:

Skirts - Orla Kiely Teacup Skirt

 
What more is, People Tree makes clothes that meet the Fair Trade principles set out by WFTO (World Fair Trade Organisation), and that are produced in an ecologically sound way - according to the website all of their cotton is certified organic and Fairtrade (like the two samples above) and all their clothes are dyed using safe and natural dyes. 


Now, I haven't bought anything from them yet, but I very well might. It's the perfect combination of things I feel passionately about - good clothes, organically produced, with a little justice and fairness thrown in to top it off.

Look, look! It's Asta!

If you know me, then you know how dearly I love the Thin Man films. And if you know that, it won't come as a surprise to you that I couldn't resist buying this brooch when I came across it on Tradera.

I mean, it's Asta; down to the very last bristle!

My grandmother's family actually had a fox terrier in the 30s and 40s. She was called Trickie and my mother claims she was highly neurotic (this probably says more about my family than fox terriers, actually). Remind me to dig out a photo and tell you some stories about her some time!

And then she discovered internet shopping...

Lately, I've become addicted to Tradera. As far as I understand, that's the trademark eBay operates under in Sweden – it's owned by eBay anyway, and works the exact same way.

It's not really that I buy all that much, and what I buy is rarely very expensive; it's more the endless possibilities that have opened up to me. I can spend hours trying to find the perfect brooch or debating whether or not to to get those mint condition, alligator '60s pumps or not.

Here are some of my finds lately:

A vintage faux-pearl necklace. I'm addicted to pearls and I've been wanting one of these double row necklaces where the pearl size grows towards the center for ages. And honestly, can a girl have too many pearl necklaces?

An issue of a weekly Swedish magazine ("Hemmets veckotidning") from 1936. I haven't read it yet, but I leafed through it and already spotted some gems I need to dig into.

A brooch with some sort of spiky flower/fruit and leaves. I have no idea when it's from but it's big – it doesn't fit in the palm of my hand – with a curving stem, and a real eye catcher without being bling-y. I think I fell for it because of the combination of curves and strictness; it appeals to the art deco-fan in me.

Now excuse me while I go contemplate whether or not to buy an art deco sugar bowl in silver or not. I'm thinking it might be perfect for keeping cotton pads on my dresser...

New Wave?

I'm currently recovering from a super-short pixie cut I had this summer. It was cute, but you couldn't really do that much with it so I decided to grow it out again. I want a middy, or at least a proper bob!  In the meantime, I have an ugly in-between hair that is pretty hard to get to look good.

I've been experimenting with waves, and I'm slowly improving. I do a wet set with about 30 foam rollers every night and then I take about 10-15 minutes of brushing out the curls in the morning. I've also cut back majorly on washing my hair. I used to be a compulsive "once or twice a day"-washer, but now I only wash it about twice a week. On the nights when I don't wash it, I use a light conditioner, which is enough to spruce it up.  I've noticed my waves look best on the third day after I wash my hair; smooth and easy to style, but not the least bit greasy. With the waves it looks OK, but honestly, I can't wait for it to grow a bit!

Je ne regrette rien

Many years ago, I was in Barcelona and late one night I popped into a department store for some serious shopping. Unfortunately, I didn't find anything I really fancied, but I snagged myself a wine colored knitted shirt for only 2 euros just because I felt like I had to buy something.

I've used it plenty, so I've never had reason to regret it. Now that I've gotten to know it, I think it's pretty darn snazzy, actually.

Min hatt den har fyra kanter...

För ett tag sedan tittade jag på "The Thin Man" med Myrna Loy och William Powell. I den första scenen dyker Maureen O'Sullivan upp med en käck liten fyrkantig hatt. Genast slog det mig: en sådan ska jag ha!

Eftersom jag är inne i en virk-period föll det sig naturligt att göra det hela till ett virk-projekt. Eftersom jag inte hade någon beskrivning freestylade jag.

Jag använde ett svart Molly-garn i akryl och en 5 mm virknål och virkade en fyrkant så stor jag ville ha den (vilket i mitt fall var 50 lm men den kunde gott varit lite mindre). Sedan virkade jag "bandet" runt huvudet - jag gjorde den 6 lm bred och virkade sedan tills den nådde runt huvudet.

Sedan virkade jag sidorna. Jag mätte så jag fick precis 1/4 av längden på bandet och virkade sedan en rad fm utmed den sträckan. När jag vände gjorde jag 2 fm i första maskan och höll på så tills jag hade en 'triangel' vars bas var like bred som en sida på fyrkanten. Jag gjorde tre stycken likadana till.

Bild på mitt work-in-project ifall min något förvirrade förklaring är oklar

Sedan tog jag helt enkelt och virkade ihop fyrkanten med respektive triangel och sist virkade jag ihop sidorna och vände ut och in och voila!

Jag kan tillägga att när den var ungefär halvfärdig såg jag Thin Man igen med min syster som spontant utbrast: "Vilken GRÄSLIG hatt!" när Maureen O'Sullivan dök upp. Haha! Hon har taktfullt nog inte kommenterat resultatet än...