Jag föll givetvis för dem för att de ser smått 30-tal ut, men också för att de kändes så vårlika. Just nu behöver jag klamra mig fast vid illusionen att våren snart är här nämligen. Än så länge är de dock reserverade för inhomhusbruk, men jag ser framför mig hur jag har dem en dag då solen skiner och jag sitter nere vid floden och tittar på hur folk puntar förbi...
Nä, just det. Nu är jag i Oxford i tankarna igen. Men ändå. Det är ungefär så jag tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar