Husmorsbad

Min äldre syster har en massa skatter som hon ibland generöst delar med sig av. För ett par år sedan gav hon mig till exempel den eminenta boken Husmoderns hemkurer och goda råd från 1925. Den är skriven av Kerstin Wenström och innehåller en massa mer eller mindre användbara tips.

Om bad säger den bland annat följande:

I teorin finns det nog ingen, som inte erkänner att bad är hälsa, men hur är det i praktiken? /.../ Huden är icke blott ett skyddande omhölje utan även ett andningsorgan til komplettering av lungornas verksmaget. Huden hålles mjuk och smidig genom talgkörtlarnas verksamhet, men det avsöndrade fettet blandar sig också med damm och orenlighet, som utifrån kommer i beröring med huden, och avsätter på densamma ett lager av smuts. Om detta ej avlägsnas med tvättningar och bad blir följden att porerna tilltäppas och både andning, utdunstning och avsöndring hämmas eller försvåras, varigenom lungorna och njurarna få extra arbete. En dålig lukt uppstår och olika slag av bakterier få en förträfflig jormån för sitt förstörelseverk. Allehanda sjukdomar kunna härav uppstå.

Isch. Allehanda sjukdomar vill man ju inte ha. Bäst att bada således! Emellertid är det inte bara att slänga sig i vilken pöl eller balja som helst närsom andan faller på för den goda husmodern. Nej, det där med bad är en hel vetenskap i Kerstin Wenströms värld.

Till att börja med är det frågan om när man ska bada:

Ett varmt bad bör tagas på morgonen eller under dagens lopp, ty det är alltför stimulerande   på aftonen och hindrar sömnen från att infinna sig.

Sedan är frågan om hur:

för att badet verkligen ska vara uppfriskande och ej mattande bör det ej tagas över 36° varmt. Man bör ej heller stanna mer än 15, högst 20 minuter i badet och därefter taga en tempererad dusch. /.../ Det heta badet är välgörande efter stora muselansträngningar och stelhet i kroppen samt vid reumatiska åkommer och häftiga sinnesskakningar. Det tages vanligen med början av 36° för att så småningom ökas till 40°. /.../ Ännu hetare bad bör endast tagas på läkares inrådan.

Emellertid kanske man inte har tid eller utrymme för ett riktigt bad? Lugn, lösningar finnes!

Små behändiga duschapparater finnas, rymmande ett par liter vatten eller mer, och har man ett toalettrum med cementerat golv är det jämförelsevis bekvämt, annars får man breda ut en stor vaxduk på golvet om där inte är korkmatta.

Fuktspärr anno 1925 krävde uppenbarligen ingen särskild behörighet. Men om en sådan där liten behändig duschapparat inte finns tillhands då?

Det enklaste morgonbadet som står var och en till buds, är att tvätta hela kroppen med tvål och ljumt vatten, varvid man betjänar sig av en stor tvättlapp. Givetvis bör man dessutom en à två gånger i månaden taga ett varmt helbad.

Därefter följert en mängd recept på allehanda specialbad för olika syften. Vad sägs om ett Havremjölsbad t.ex.? "Att ofta begagna sig av sådana bad gör huden vit, mjuk ochvälluktande." Sämre än mjuk och välluktande kan man ju vara, tänkte jag så jag beslöt mig att pröva. Efter lite mixtrande med olika ingredienser och proportioner designade jag således

Husmoderns badbomber

 Förebilden är alltså recpetet på Havremjölsbad och i huvudsak är ingredienserna desamma. Det följer också av grundreceptet att man ska applicera blandningen genom att lägga den i en silduk som sedan får ligga i badet. Däremot har jag mixtrat lite med receptet; tagit bort någon ingrediens och prövat mig fram till vad jag tyckte blev lämpliga proportioner.

Ingredienser

3 dl havregryn
2 msk violrotspulver
1 msk riven silkestvål
ev. 2 msk mandelmjöl

Silduk eller lakansväv med hyfsad genomsläppningsförmåga.


Bomullssnöre

Havremjöl är inget man hittar i butiken. Det är emellertid en ganska enkel match att köra några dl havregryn i mixern tills det är finfördelat. Funkar utmärkt.

Silkestvå, däremot, brukar man kunna hitta. För att fullfölja retrotrenden fullständigt använde jag mig av Gripsholms Silk Soap (finns i många museibutiker - tror jag köpte min i Slottsboden vid Kungl. Slottet här i Stockholm).

Den luktar utmärkt och innehåller inga konstigheter. Den är dessutom väldigt söt i formen (som ska vara gjord efter originalet från 1820-talet).

Jag rev helt enkelt en bit på ett vanligt rivjärn (finaste sidan) och blandade med havremjölet.

Men sedan var det ju det där med violrotspulver...

Violrot är, namnet till trots, inte gjort på violrot utan på irisrot. Detta pulver har en lång historia av användning inom kosmetik - i hudsalvor, tandpulver, doftpåsar och puder. Det kan vara lite trixigt att få tag på - jag köpte min på Stockholms Essencefabrik på Wallingatan (en av mina favoritbutiker).

Jag blandade helt enkelt i 2 msk av detta (ett tips om ni får över är att göra just doftpåsar - fungerar utmärkt som ett väldoftande alternativ till lavendelpåsar i garderoben). Personligen hoppade jag över mandelmjölet eftersom jag är allergisk mot mandel, men jag är säker på att det inte gör saken sämre.

Sedan klippte jag till små rundlar av tyg (med en zickzack-sax eller vad det heter på svenska - pinking shears är i alla fall det engelska namnet), la i en dos pulver och knöt ihop med bomullssnöre.

Lägg i en eller flera i badet och låt smälta. Krama ur ordentligt. Det doftar gott och man blir faktiskt mjuk!

Naturligtvis slänger man sedan resterna i påsen och tvättar ur och återanvänder bomullsrondellerna. Man är väl husmor!